Dalakullan

Idag har jag lite babyblues.. Jag har vant mig med att få hjälp med Melwin uppe i Dalarna och få lite Maria tid och inte bara vara mamma men men det är som det är. Det som är mest jobbigt för mig är att jag varit så sjukt självständig och nu känner jag mig låst. Fast att B avlastar mig så mycket han kan och han är en jätteduktig pappa. B kan ju lämna hemmet hur som helst hur länge som helst men det kan jag inte eftersom jag är maten.. När jag lämnar hemmet med eller utan bäbis så krävs planering och massor av saker som blöjor. Det är mest en kännsla av att vara låst jag kan inte förklara det bättre. Även om man är förberdd på att man ska ha barn kan man inte föreställa sig hur det blir på gott och ont ;) Jag är glad för mitt nya liv som mamma men samtidigt så sörjer jag mitt gamla liv att bara vara Maria, även om Maria livet inte var så spännande alltid ;) Jag vet att det är ok att känna så, det tror jag de flesta som får barn gör mer eller mindre. Jag vet att känslorna kommer att "gå över" och dämpas, vissa dagar kommer jag inte sakna Maria livet och vissa dagar kommer jag sakna det jätte mycket. Vet att detta är en klyscha men att ha barn är ett 24 timmars jobb ;) Idag saknade jag till och med mitt "vanliga jobb" som jag längtade ifrån i våras haha men det gick även över snabbt. Men jag saknar mina kära arbetskamrater framför allt "Trelleholla manen" och hans humor men även alla andra med vissa undantag haha. Ska gå dit och hälsa på någon dag men Melwin har varit lite snuvig så det får vänta ett tag till. Tack så mycket för att jag fick skriva av mig lite nu känns det mycket bättre! Ni vet ju redan att jag är en humörsmänniska på gott och ont ;)