Dalakullan

Igår märke vi att Boggie var dålig så det var bara att boka tid på djursjukhuset, hon var som hon var i julas. Allmänt konstig huvudet slokar och ryggen ärr lite upphöjd. Hon kom knappt ens när hon blev bjuden korv och det händer aldrig, Boggie är ju som sagt en rigtig gottegris. Vi fick tid klockan 10 och B ville vara hemma med Melwin när jag var iväg med Boggie. Så jag ammande innan jag åkte men snacka om att det var lite ångest, så säger B: vad är det värsta som kan hända? Att han skriker och då får jag väl gå med vagnen då..  När vi kom till djursjukhuset så fick jag veta att vi var felbokade, vi hade fått tid imorgon. Hon vi får väl försöka att klämma in dig då men det kan ta lite tid. Jag kan inte vänta jag har en bäbis hemma säger jag, annars får vi ta en akuttid säger hon i kassan. Vadå akuttid då får man betala ytterligare 500:- utöver vanliga undersäkningen som kostar 495:-. Som tur är slapp jag vänta så länge innan vi fick komma in. Veterinären hittade inget fel på henne så hon ville ta röntgen och blodprov. Röntgen visade inte så värst mycket hon hade gasklockor i tarmen som man kan få om man är lite förstoppad, livmodern var svår att se pga av detta. Det kan tydligen se ut på samma sätt. Blodprovet får vi svar på imorgon så det är bara att vänta och se. Sedan när vi skulle betala så fungerade inte deras kassa system så då fick jag vänta ytterligare. Väntan av att inte veta hur det är med B och Melwin samt att Boggie var dålig och sista besöket på djursjukhuset var när vi tog bort Angelina gjorde mig "ganska stressad". När vi satt och väntade på veterinären så började jag nästan att gråta, det är väl alla hormoner. Som sagt vid betalningen så skulle vi få fraktura och jag undrar om man kunde få direkt reglering med Agria då skulle jag få vänta ytterligare ca: 30 min. När jag förklarade min situation så skulle dom göra det efter jag gått hem sedan skulle jag få faktura på resten. Normalt så måste man alltid betala direkt på plats annars behåller dom djuret, det kan man i och för sig förstå för det är f-n inte billigt att vara hos veterinären. Dagens besök gick på 2100:- så får vi se om försäkringsbolaget tar en del. När jag körde hem så blev jag lite arg på mig själv för att jag tagit direktregleringen för det tar djursjukhuset en avgift och eftersom vi ev. ska komma tillbaka för ultraljud så hade det varit bättre att skicka in kvittonen i efterhand.
Tänk om hon bara ska till och löpa, då dör jag (skämt och sido) då har vi betalat över 2000 för att få den diagnosen, men det är ju klart bättre än någon allvarlig sjukdom. Nu återstår det bara att vänta och se..

Ren och skär ångest i bröstet, det enda jag tänker på är nästa veterinär besök den 29:e januari. Känslan hit intills är inte bra, tycker inte att det blivit något bättre. Varje gång jag tänker på det börjar jag att gråta så ni kan ju förstå hur mycket jag gråtit det senaste. Vad är rätt och vad är fel, om veterinären säger att det inte finns något att göra. Ska hon vara med hem igen eller inte. Det värsta är om hon är så pass dålig att vi måste ta bort henne så tror jag inte att jag klarar att vara med när det sker. Jag kräks nästan bara av tanken, jag tror inte att jag kan vara så stark att hon kommer känna sig trygg. Det är sånna här tankar jag tänker, jag kan inte rå för det heller. Det är klart att jag hoppas hoppas hoppas på det bästa. Men veterinärens ord återkommer hela tiden, blir det inte bättre så ser det mörkt ut. Men det är en vecka kvar än och och jag hoppas att det kommer att ske ett mirakel.

Idag tyckte jag att Angelina andades lite sämre igen dock inte som hon gjorde förra veckan... Så jag ringde djursjukhuset så visade sig att dom hade en tid ledig hos Hjärt- och Ultraljudsspecialisten (Madelene) om en halvtimme. Vi skulle ändå gjort återbesök hos henne imorgon så det passade ju bra. Så jag satt mig med Nasse i bilen och körde dit det är ren ångest hinner tänka alla tankar och bli jätteledsen. Det första dom (Madelene och sköterskan) sa när dom såg henne igen var: världens trevligaste lilla hund vi kommer ihåg dig sen sist. Det värmde i mitt ångest fyllda hjärta. Dom ville röntga henne innan ultraljudet för att se om hon hade kvar massa ödem för då var det ingen idé att ultraljuda igen. När dom kom tillbaka från röntgen så sa Madelene att du känner verkligen din hund, det värmde oxå jätte mycket fast då väldigt bitterljuvt. Eftersom jag då fick bekräftat på att det inte blivit bra. Så nu har dom satt in tunga artelleriet för att få bukt med ödemet ändå mer vätskedrivande dels upp igen på 1/2 tablett 3 ggr/dagen samt en 1/4 del 1 ggr/dag av annan sort. Det var på håret att hon blev inskriven igen men Madelene trodde att hon skulle må bäst hemma hos matte. Nu slipper man ångesten med att inte vara närvarande. Nytt återbesök på tisdagen den 29/1 skulle igentligen varit den torsdag-fredag veckan innan men då var Madelene ej på plats. Hon vill helst att vi kommer till henne det vill jag med eftersom hon är specialist på hjärtan. Har hon blivit sämre till sitt återbesök så ser det riktigt mörkt ut. Men det känns ialla fall jättebra att Madelene bryr sig om Angelina och oxå vill att hon ska bli bra, det känns ialla fall så och det känns äkta. Dom verkar inte vara vana med små snälla chihuahuas, bara bråkiga ;)

Det som är så svårt är att hon är ganska pigg och glad så det märks inte att hon är sjuk förutom på andningen, enligt djursjukhuset så borde hon må sämre samt hosta men hon har inte hostat något alls. Samtigt är jag jätte jätteglad att hon mår så pass bra som hon ändå gör. Jag och B får ändå ställa in oss på att vi kanske måste ta ett tråkigt beslut, hon kan ju tyvärr inte leva utan sitt lilla hjärta. Beslutet kommer bli så mycket jobbigare om hon ser så frisk ut. Kommer hon inte att bli bra ska hon inte behöva att plågas i onödan. Så nu hoppas vi (och även ni hoppas jag) att hon blivit bra/bättre på sitt återbesök så vi slipper ta tråkiga beslut. Jag vet att hon har kommit upp i den aktningsvärda åldern av 9 år men finns det en chans att hon kan bli bättre så ska den tas. Småhundar kan ju bli bortåt 15 år gamla.

Nu är hon äntligen hemma och hon blev helt överlycklig när vi (jag & Boggie) hämtade henne. Hon har skött sig mycket bra och varit glad och samarbetsvillig det är ju inte alltid dessa små hundar är det ;) Så jag behövde ej skämmas när jag hämtade henne, men dom flesta tycker ju om henne för att hon är så snäll så jag var inte så orolig måste jag erkänna... Veterinären sa att det märks att hon är mycket hanterad, det är klart att hon är det, hon har ju sprungit och vunnit massa utställningar i Tyskland. Det är ju inte för intet hon är tysk champion ;) Det har vi (jag & djursjukhuset) hennes uppfödare Ingrid i Tyskland att tacka för.

Hon kommer nu att äta vätskedrivande medicin i störredos 3 ggr om dagen för att det ska trappas ner, men jag tror inte att hon kommer att få sluta med det helt. Slutnotan för denna gången blev 7304:- men det är det värt! I love my doggis! Vi har återbesök nästa fredag då ska dom ultraljuda hennes hjärta för att se om hon blivit bättre. Eventuellt måste hon få mera medicin för att hjärtsekvensen fortfarande är lite för hög. Jag är så lycklig att hon är hemma!!

Resan
Angående Thailand har mailat If med diverse frågor så nu får jag invänta svar, men vi måste bestämma oss nästa vecka. Känns inte så bra att tömma sina besparingar nu heller för att vi vet ju inte om Angelina kommer att behöva mer vård framöver även om faran är över för denna gången.

Nu har jag pratat med en veterinär på Djursjukhuset. Angelina får stanna en natt till och personalen hoppas på att hon ska få komma hem imorgon men att hon kommer att få ganska "stark medicinering" i början.
Dom har gjort ett ultraljud på hjärtat och det är vänsterförmak som "läcker", hon har ett ganska stort fel på sitt hjärta. (Jag tror att hon är född med hjärtfel som blivit värre med åldern.) Det har gjort så hon har fått hjärtsvikt som i sin tur gett upphov till lungödem. För tillfället slår hennes hjärta oxå väldigt fort men det hoppas dom att det kommer bli bättre när ödemet är borta. Annars kommer hon att medicineras för det oxå. Hon har ialla fall något som heter Endokardos här hittade jag lite info om detta även här.
Jag frågade om förloppet eftersom jag tycker att från att jag inte märkt något så är hon plötsligt "jättesjuk". Det sa veterinärern att det ofta är så för man märker det inte tills en dag så orkar hjärtat inte längre och får hjärtsvikt, det blir som att falla över ett stup.

Totalsumman var uppe i 4700:- vid 13.00 idag, så den hade ialla fall inte exploderat (liten tröst). Tillkommer ett dygn till ca:1500 kr + ultraljud och flera röntgenplåtar. Sedan kan efterkontrollerna bli väldigt dyra eftersom dom kommer säkert kosta 1000-2000 :- per gång vanlig undersökning 500:- + röntgen. Det kommer att bli många efterkontroller för att få rätt på medicinering med mer. Nu är det ialla fall huvudsaken att hon kommer hem och är pigg och glad så får vi ta det andra sen, det är ju trots allt bara pengar och dom kan ju tjänas in. Nu lät det som vi var jätterika och det finns ju ingen som helst sanning i, Angelina är vår lilla "bäbis" så huvudsaken är att hon blir frisk :)

*Det kan vara många medicinska fel i denna text då det är svårt att komma ihåg allt veterinären sa och återberätta det på ett korrekt sätt.

Boggie saknar sin kompis så hon har lagt sig i min resväska (vet att det är dax att packa upp). När vi ska ut och resa brukar dom lägga sig i resväskorna för att vara säkra på att få följa med. Särskilt Angelina för hon är en riktig riktig mammagris. Nu tror kanske Boggie att Angelina har åkt bort och att hon ska få följa med.. Stackarn tror inte att hon ätit något idag. Doggisarna är dom "bästaste" av alla kompisar så vi får hålla tummarna för att Angelina kommer snart.