Dalakullan

Idag har vi varit på föräldramöte på förskolan (japp jag skrev förskolan... inte dagis). Måste säga att so far verkar Melwins förskola helt toppen, framför allt så trivs han mycket bra. Alla fröknar är så gullig och alla lovprisar Melle han är tydligen ett exemplariskt barn där haha. Hemma så är han en riktig liten terrorist imellan åt minsann. Alla säger hela tiden att han är så gullig och snäll hela tiden och även om dom skulle överdriva så mycket kan man inte överdriva... så mycket är det. Men det är ju jättekul att han är så duktig när han är med andra, men samtidigt kan man ju känna sig rätt så maklös när han släpper ut allt hemma.

Nästa vecka så jobbar B em så vi är själv mån-tors och jag måste erkänna att jag gruvar mig lite. För när han går igång är han inte roligt, men samtidigt vet jag ju att det är ju för att det är ju tråkigare och vara hemma än på förskolan och han vet vad han vill och när man inte förstår så blir han arg. Det blir ju bättre när han kan prata ordentligt =) Han håller även på att testa gränserna hela tiden vilket är helt normalt men ganska jobbigt när det resulterar i vansinnes utbrott i allt från nån minut tills i värsta fall bort mot en halvtimme och det kan komma många i rad.

Kanske är jag för ärlig nu för att man ska ju hela tiden tycka att det är så roligt och lätt att vara förälder i vårat samhälle. Men ibland är det väldigt jobbigt och hårt jobb att vara förälder och ibland går dt superlätt och det helt underbart. Det är jobbigt att inte ha sina föräldrar & svärföräldrar i närheten det är ju lättare att svänga förbi och "tigga barnvakt" en liten eller längre stund av dom än kompisar... Men nu är situationen så som den är så det är bara att gilla läget. Behövde bara skriva av mig lite, nu känns det mycket bättre =)