Dalakullan

Natten mellan måndag och tisdag så vaknade jag 01:40 av att det känndes som jag kissat på mig, inte mycket men lite grann. Björn såg lite småchockad ut och undrade om det är dax.. Sa till Björn att vattnet har nog gått eller så har jag kissat på mig, men det känndes inget utan allt var som vanligt. Så jag gick och la mig igen och sov tills klockan ringde strax innan 6. Klev upp och funderade om jag skulle gå tlll jobbet men tänkte jag jag kan inte jobba om jag läcker.. Hade ju varit sjukt pinsamt om det skulle hända på jobbet haha. Meddelade en arbetskamrat att jag inte kommer för dagen så åt jag frukost och surfade lite, kännde fortfarande inget konstigt. Gick sedan och la mig ingen gick upp när B gick upp ringde förlossningen och meddelade att jag trodde att vattnet gått på natten. Så jag fick tid på obstetrisk mottagning på kvinnokliniken klockan 13:30 för kontroll. Frågade när jag bokade tid om jag skulle ta med väskan, du kan väl ta den med och låta den vara i bilen svarade hon. Eftersom allt var som vanligt så åkte B ner på stan för att kontrollera varför hans nya pass inte kommit och vi skulle ses utanför kvinnokliniken. Jag fixade det sista med väskan och packade upp bilbarnstolen sedan vid 13 så körde jag bilen ner till KK. Vi kom in på rummet och dom satte ctg på magen så fick vi vänta. Medans jag låg där på brisen så pratade vi lite och så helt plötsligt säger det "plask" jättehögt och jag blir dyngvåt halvvägs ner till knäna, då var kllockan cirka 14:30. Å herregud jag kan inte gå här ifrån så här säger jag till B efter ett tag börjar jag få lite små ont och då börjar jag tänka på bilen. Heregud nu kommer dom skicka hem oss det lär ju ta evigheter innan jag har regelbundna värkar så jag får komma tll förlossningen vem ska ta hem bilen. Så kom vi på att jag hade mjukisbyxor i bilen som tur är tar B med sig hela väskan från bilen och inte bara byxorna. Då kickade värkarna igång lite mer och då kom det in en dam och skulle kolla om jag hade öppnat mig. Den undersökningen var inte skön sjukt oförsktiga och att bli klämd på magen var ju inte heller trevligt. Ja du är öppen en 3-4 cm så jag ringer ner till förlossningen och kollar så du kan komma. Damen frågade om jag skulle ha hjälp men jag ville gå ner själv så vi tog trapporna från vån 3 till vån 1 som var snabbaste vägen. Kom in på ett rum direkt och blev presenterad för våran barnmorska och undersköterska då var klockan cirka 15:40. Periodvis började jag skaka helt okontrollerat precis som jag beskrev när jag bröt armen fick förklara för B att det inte gjorde ont när jag skakade utan det bara hände. Fick födabarn outfitt och barnmorkan frågade om jag ville ha någon smärtlindring och hon föreslog akupunktur, först skulle hon kolla hur mycket jag var öppen. Ja du är öppen en 9-10 cm så vill du prova lustgasen istället, den blev min vän resten av resan. Mina värkar strålade ner i benen och det var så skönt att känna att benen försvann ;) Dom frågade under senare delen av förlossningen om dom skulle skruva på mera gas men det ville jag inte då hade jag flygit ut genom fönstret hah. När det sedan var dax att kryssta så hade värkarna blivit svagare och dom förberedde för att sätta värkstimmulerande dropp med en sån dära "knapp i handen". Men jag lyckades trycka ut honom med värkarna jag hade fast det blev lite svårare att känna när det var dax att trycka. Hörde min kompis Elisabeth i bakhuvudet att när det väl är dax så ta i av kung och fosterland så jag tryckte på för allt jag var värd och 18:44 kom lille Melwin ut alldeles skär och slät.

Personalen sa att jag var en mönster elev som alla studenter skulle lära sig av och om jag ville ha flera barn så rekommenderade dom tältning utan för förlossningen ;) Så nu kallar B mig för sin lilla mönsterelev. Jag vet att personalen säger tlll alla att dom är duktiga men jag kännner mig sjukt stolt över vad jag och min kropp har gjort. Hela förlossningen var som en utom kroppen upplevelse och det gjorde faktiskt mindre ont än jag föreställt mig, har fått höra att öppnings skedet skulle göra så ont speciellt vid 8-10 cm. Det hade ju gått fin fint med min vän lustgasen ;) Det var när huvudet skulle ut som det gjorde som ondast men det är ju inte så konstigt. Sedan har har man hört att när väl bäbisen är ute så släpper all smärta men det den inte men det var åndå "värt bessväret" ;) Jag gick helt in i mig själv under förlossninge och jag har ingen som helst tidsuppfattning under tiden och alla röster var som lång långt borta. B tolkade mina nickningar och huvudskakningar och såg till att jag drack under tiden. Han skötte sin del mycket bra men allt gick mycket mycket fortare än vi hade förberett. Profylax andningen som vi gått kurs för använde vi inte utan djupandning funkar utmärkt särskilt i masken ;) Det var nog det hela tror jag..



Något som är lite roligt med tisdagen är att jag skulle på slut besiktning med armen på ortopeden kl 15:00 men jag rinde på måndag och meddelade min situation att jag kunde föda när som helst. Men jag ville ej avboka tiden, jag försökte ringa ortopeden från obstetrisk mottagningen för att avboka tiden men jag kom ej fram.