Dalakullan

Jag har glömt att berätta för er vad som hände förra veckan på tisdagen efter en myskväll hos Annica. Jag och Boggie hoppade ur våran bil på parkeringen och då ser vi en katt som sitter i buskarna och jamar, lockar katten och den kommer fram så kelig! Boggie står och nosar på nån rolig fläck och ser inte att katten har smygit upp bakifrån för att nosa på henne, när hon märker katten så hoppar hon 1 m och börjar skälla haha inte ens det skrämmer katten. Det är en jättefin katt som är "röd och vit" den är ganska mager och super kelen, tänker direkt att den måste sprungit bort. Så jag lyfter upp den och kånkar med den in i lägenheten.

Klockan är närmare 23 på kvällen och jag har ingen låda eller nått sånt så jag stänger in den i köket och söker information på nätet. Hmm sitter och försöker klura ut hur jag ska göra men går in och tittar om den är öronmärkt och det är den!! På nätet får jag fram uppgifterna på personen så jag ringer ja vet mitt i natten men om min katt sprang bort skulle jag vilja att nån ringde även om det var mitt i natten. Kommer till en dam uppe i helsingborg det var inte hennes katt men den har tillhört hennes  dotter som bor i Malmö, så jag får ett nytt nummer. Då visar det sig att hon har gett bort katten till en dam med utlänsk bakrund som bor på persborg för 2 månader sen, och för 1 månad sen hade hon ringt och sagt att han börjat vara ute och det hade gått bra. Men vadå bra ska han hitta sin egen mat eller?! Det är ju ganska traffikerade vägar här runtomkring och inte lämliga för en liten kisse..

Jaha, vad ska jag göra? Katten är mager och har en fästing, säger jag. Hon har varken kvar namn eller nummer till denna dam heller.. Vi kommer fram till att jag ska släppa ut den igen eftersom den bor här i området. Den sitter under min balkong länge och jamar och jag har så dåligt samvete, går ut och tittar lite senare då är den borta.

Har funderat mycket på hur det har gått för Hannibal som han heter så igår när jag var ute med Melwin och Boggie ser jag hur en katt är på väg att smita in i ett trapphus. Det tar några sekunder innan polletten trillar ner, tänk om det är Hannibal.. Går och ropar men det kommer ingen kisse, så jag börjar kolla in i buskarna å där sitter han, Hannibal kollar örat för säkerhets skull och jag känner igen nummret. Han är ännu magrare och verkar lite desperat, när han sprang in i buskarna sprang det ut en kanin sen försökte han fånga en fågel. Nu har jag både Melle och Boggie med så jag kommer inte få in honom i lägenheten igen och han springer iväg lite senare.

Tänker att jag måste kontakta hans gamla ägare igen så hon blir medveten som situationen, då har jag varken kvar telefon nummer eller öronnummret kvar, hmmm va fan ska jag göra. Telia har ju samtallistor så loggar på deras sida på nätet och hittar nummret. Eftersom han är öronmärkt på den gamla ägaren så tror jag inte att polisen eller nån annan skulle bry sig om honom eftersom det finns en mäng katter som inte har en registrerad ägare. Så nu verkar det som hans gamla ägare ska komma hit och hämta honom om hon hittar honom igen. Så vet jag inte vad som händer hennes man är allergisk och kan inte ha honom kvar.. Jag kommer inte få skaffa katt för B :( Stackars Hannibal hoppas att han får det bra!