Dalakullan

Jag är kluven & splittrad men samtidigt inte, svårt att förklara. Vad ska jag göra med mitt liv? Ska det vara så här för alltid? Hur länge får jag vara kvar på jobbet, ihoplagningar är superspännande & kul men jag är ju sist in. Är ju inte ens anställd utan har bara ett vik. Det som är så tråkigt är att jag alltid kommer vara sist in oavsett vart jag är. Jag vill & hoppas att jag får vara kvar i den grafiska branschen, det är inte det lättaste då det är vanligare med konkurser & nedskärningar än med anställningar.

Jag skulle vilja jobba 50-80% så jag fick mer tid hemma mer med Melwin, hur lätt är det hatt hitta ett jobb som passar?! Kan inte jobba eftermiddag varannan vecka & helst bara jobba 50-80% (vill vara anställd på 100% men tjänstledig 50-30% så man skulle kunna gå upp i tid om något ändras.) Inte för lång pendling för att jag ska hinna att träffa Melwin lite oxå.

Ska vi på allvar flytta uppöver? Det gick ju superlätt & smidigt för fam Andersson, dom berättade om sina planer i somras. Nu han har nytt jobb började i måndags & dom har köpt hus. Det kanske inte är så svårt om man verkligen tar tag i det. Om vi flyttar uppöver så är det mest för Melwins skull, vill inte att han ska gå i skola här. Han kommer vara omgiven av en massa personer som älskar honom hur mycket som helst. Jag hade hellre sett att alla kära flyttade till skåne & så kunde vi haft fritidshus i dalarna. I alla fall i dagsläget men det kommer ju inte att hända. Jag är splittrad & kluven, jag är två stycken Maria där båda betyder lika mycket Dala-Maria & Skåne-Maria. Jag har 2 hem där jag känner mig lika hemma som två puzzelbitar som hör ihop. Den ena kan inte finnas utan den andra.

Jag säger inte att vi ska men om vi ska ha ett barn till, så är det mycket lättare att bo uppöver där man kan få hjälp. Här nere är det super svårt att få barnvakt varje gång man behöver så är det ingen som kan, om man inte frågar 3 veckor innan. I och med att B jobbar skift så är vi ju själva varannan vecka jag & Melle. Man vill ju ha egen tid till sig själv, kvalitets tid med Melwin & kvalitets tid men bäbisen men hur ska man få det här nere?!

Vi måste i alla fall flytta från där vi bor nu, vi måste få en trädgård. Melle älskar att vara ute & det skulle underlätta enormt att ha en liten täppa att gå ut till.

Jag har dessutom blivit en person som inte är jag, känner mig elak & bitter en dålig kopia av den jag en gång var, låter konstigt kanske. Jag var en super social tjej med 1000 järn i elden & nu hinner jag inte nått =( Jag vet att det ändras när småbarnstiden är över men tänk om jag inte kommer ihåg hur eller vem jag är då?!

Känner mig isolerad i lägenheten, vi träffade alltid folk innan nu knappt aldrig. Hur blev det så? Vet ju att umgänge förändras med tiden men ändå? Är det för vi har barn & andra inte? Är vi för tråkiga att umgås med?

Följande 3 saker vet jag: Vi måste flytta men vart? Jag måste bli mig själv igen! Vi måste börja att umgås med folk igen!