Omöjlig Kärlek eller?
Såg Twilight igen igår och jag måste erkänna att jag har en riktig fjortis-crush i Edward haha. Han har ett sjukt sug i blicken jag blir alldelses knäsvag. Nä ni behöver inte vara oroliga det är inget som jag kommer lämna B för och han vet om min lilla crush. Jag föreslog till och med lite rollspel för jag har ju kvar mina vampyrtänder som jag köpte till halloween men han tyckte inte det var sån bra idé haha. Det är liksom inte riktigt våran grej ;) Men om B tränar in Edward sug blicken så kommer det *förlåt mamma* bli mycket ligga av haha.
Jag är sån jag ser en film jag lever mig in i den, det är helt enkelt jag uppe på duken. Det är en stor anledning till varför jag inte ser på skräck film jag blir så rädd att blodet fryser till is i ådrorna & jag mår dåligt för den ligger och gnager i tankarna. Det vart ju inte bättre av att man förr i världen cyklade ut till stallet det fanns gatulysen men det vart nästan mörkt i mellan dom sedan när man väl kom till stallet skulle man upp på höskullen och väga hö och så sedan ut och rida i beckmörker. Det var då jag slutade kolla på scarymovies och det är något jag håller fast vid =)
Åter till Twilight om man bortser från att han är vampyr, finns sån kärlek på riktigt om man bortser från nyförälskelse fasen? För det är rätt så hårt jobb att få ett förhållande att fungera, ett förhållande går ju hela tiden upp och ner? Finns det sånna förhållanden som man inte överhuvudtaget behöver jobba på som bara finns som är så där stora och fyrverkeriiga som Edward och Bellas förhållande. Man får väl i alla fall säga att Edward och Bella skapar magi på filmduken så man kan ju undra om dom är ett par i verkliga livet oxå..
En kompis föräldrar har varit ihop i en sisådär 40 år och dom är fortfarande lika kära och har sex flera gånger i veckan. Men är det mera vanligt eller ovanligt? Hur gör dom? Kan det verkligen vara så enkelt eller ser man bara det rosa skimrande och blundar för den andra inte så rosa skimrande sidan?
Missförstå mig inte nu, jag älskar B men vårat förhållande är mera vanligt (& jag menar inte på ett dåligt sätt) än fyrverkeriaktigt. Jag är inte heller så där fyrverkeriaktig som person utan mera vanligt. Ska man sträva efter ett fyrverkeriaktigt förhållande eller vara nöjd med att man har det rätt bra som man har det? Vad säger ni? Hoppas ni hänger med i mina tankar, det är svårt att förklara på ett bra sätt så ni förstår för ni som känner mig vet att jag har väldigt mycket och hmm vad ska jag säga komplicerade tankar kanske?!
Kommentarer
Postat av: Anna
haha..jadu maria jag kommer ihåg ett avnitt med dr Quinn du såg och jag vet inte om skulle vilja kalla det skräck..men
Postat av: Anna
haha.. ja du maria.. jag kommer ihåg en gång då vi såg på dr Quinn(om jag inte helt missminner mig) och jag vet inte om jag skulle kalla det för skräck men tydligen så upplevde du det så för du skrek till ganska bra..=P
Trackback
